Svensk ordbok 2009, webbversion

lä`sare substantiv ~n äv. vard. läsarn, plur. ~, best. plur. läsarna läs·ar·en1person som läser viss bok, tidning e.d. bok.yrk.läsarintresseläsarreaktionbokläsaresnabbläsarelocka läsareen flitig läsare av deckaretidningens trogna läsareflera läsare har hört av sig till tidningenett verk som funnit många läsare○ibl. (särsk. förr) i retoriska hän­vändelser från författarenden värderade läsaren har säkert redan in­sett samman­hanget○äv. bildligti sammansättn. kartläsaretankeläsareen läsare (av ngt)sedan 1430-taletDe sju sakramenten (Svenska Kyrkobruk)fornsv. läsare 2apparat för automatisk registrering (och över­föring till dator­språk) av skriven text databehandl.SYN.synonymskanner den optiska läsaren klarade 500 tecken i sekundensedan åtm. 1960-talet3an­hängare av själv­ständig kristen väckelse­rörelse med stark in­riktning på egna, nog­granna bibel­studier mest vid beskrivning av äldre förh.relig.yrk.JFRcohyponymkonventikel läsarmöteläsarna i övre Norr­land förkastade kyrko­handbokensedan 1761