Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. läsarn, plur. ~, best. plur. läsarna
läs·ar·en1person som läser
viss bok, tidning e.d.
bok.yrk.läsarintresseläsarreaktionbokläsaresnabbläsarelocka läsareen flitig läsare av deckaretidningens trogna läsareflera läsare har hört av sig till tidningenett verk som funnit många läsare○ibl. (särsk. förr) i retoriska hänvändelser från författarenden värderade läsaren har säkert redan insett sammanhanget○äv. bildligti sammansättn.
kartläsaretankeläsareen läsare (av ngt)sedan 1430-taletDe sju sakramenten (Svenska Kyrkobruk)fornsv. läsare
2apparat för automatisk registrering (och överföring till datorspråk) av skriven text
databehandl.SYN.synonymskanner
den optiska läsaren klarade 500 tecken i sekundensedan åtm. 1960-talet3anhängare av självständig kristen väckelserörelse med stark inriktning på egna, noggranna bibelstudier
mest vid beskrivning av äldre förh.relig.yrk.JFRcohyponymkonventikel
läsarmöteläsarna i övre Norrland förkastade kyrkohandbokensedan 1761