Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n lärkor
lärk·an●typ av drillande, vanligen brunspräcklig tätting som bygger bo på marken
särsk. (som självständigt ord) om sånglärka
zool.berglärkatofslärkaträdlärkalärkorna sjunger mest i flyktenglad som en lärkaseglad 1
pigg som en lärkase1pigg 1
sedan ca 1325 (i ortnamn)Westgöta-Lagenfornsv. lärikia; trol. lån från lågty. lewerike med samma betydelse; av omdiskuterat och osäkert urspr.
Lärkan slår i skyn sin drill.Gunnar Wennerberg, Gluntarne (1850), nr 25