Svensk ordbok 2009, webbversion

lä`kedom substantiv ~en läke·dom·en●lindring av sjukdom eller besvär särsk. betr. psykiska besvär ngt högt.med.psykol.den själens läkedom som poesin kan erbjudasedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. läkedomber ’läke­medel; läkedom’; till 1dom