Svensk ordbok 2009, webbversion
lä
`
gra
verb
~de ~t
lägr·ar
●
ha (olovligt) könsumgänge med
ngn; om man
åld.
psykol.
klockaren lägrade prästens piga
lägra ngn
sedan slutet av 1200-talet
Westgöta-Lagen
fornsv.
läghra
; till
läger
Subst.:
vbid1-234831
lägrande