Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. lycksökarn, plur. ~, best. plur. lycksökarna
lyck|sök·ar·en●person som hoppas vinna framgång utan egentligt eget arbete
ofta med ohederliga metoder
psykol.yrk.JFRcohyponymäventyrare
en lycksökare som utnyttjade och levde på arvtagerskansedan 1776