Svensk ordbok 2009, webbversion
lu`va
substantiv ~n luvor
luv·an●en enkel, brättlös huvudbonad av mjukt material
vanligen av en form som ansluter till huvudskålens
kläd.tomteluvatoppluvaen röd stickad luvasedan 1346testamente upprättat av kaniken Henrik i Uppsala (Svenskt Diplomatarium)fornsv. luva; till luv