Svensk ordbok 2009, webbversion

lu`va substantiv ~n luvor luv·an●en enkel, brättlös huvud­bonad av mjukt material vanligen av en form som an­sluter till huvud­skålens kläd.tomteluvatoppluvaen röd stickad luvasedan 1346testamente upprättat av kaniken Henrik i Uppsala (Svenskt Diplomatarium)fornsv. luva; till luv