Svensk ordbok 2009, webbversion

luv substantiv ~en ~ar luv·en●vanligen best. f. sing. (tjock) lugg ngt åld.kläd.ta ngn i luveni luven på varandrai bråk eller strid med var­andra​ de har svårt att enas och råkar ofta i luven på var­andra sedan 1732sv. dial. luv; jfr no. luva ’böja sig ned’; till en germ. ord­rot med bet. ’hänga slappt ned’