Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
luv·en●vanligen best. f. sing.
(tjock) lugg
ngt åld.kläd.ta ngn i luveni luven på varandrai bråk eller strid med varandra
de har svårt att enas och råkar ofta i luven på varandra
sedan 1732sv. dial. luv; jfr no. luva ’böja sig ned’; till en germ. ordrot med bet. ’hänga slappt ned’