Svensk ordbok 2009, webbversion

lutt`ra verb ~de ~t luttr·ar1befria från o­önskade bestånds­delar tekn.luttra aska till pott­askaluttra ngtsedan 1544till lutter 2ge kraft att bära (nya) prövningar om mot­gång, o­lycka e.d. psykol.han luttrades av vännernas upp­repade svekluttra ngnsedan 1756Subst.:vbid1-233128luttrande, vbid2-233128luttring