Svensk ordbok 2009, webbversion

lus`ka verb ~de ~t lusk·ar1titta i ngt, ofta för att lista ut ngt komm.han satt och luskade i gamla klippluska (i ngt)sedan 1712trol. av lågty. luschen ’ligga dold; lura’, ty. lauschen ’lyssna’ 2i konstruktioner medreda, rätt lista (ut) ofta genom att snoka komm.de lyckades luska reda på var hon bodde○äv.hitta de lyckades till sist luska rätt på husetluska reda/rätt på ngt/ngn/SATSsedan 1928Subst.:vbid1-232956luskande