Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
lusk·ar1titta i
ngt, ofta för att lista ut ngt
komm.han satt och luskade i gamla klippluska (i ngt)sedan 1712trol. av lågty. luschen ’ligga dold; lura’, ty. lauschen ’lyssna’
2i konstruktioner medreda, rätt
lista (ut)
ofta genom att snoka
komm.de lyckades luska reda på var hon bodde○äv.hitta
de lyckades till sist luska rätt på husetluska reda/rätt på ngt/ngn/SATSsedan 1928Subst.:vbid1-232956luskande