Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
lup·in·en●typ av ärtväxt med fingrade blad och blommor i tät, upprätt klase
ibl. odlad som prydnadsväxt
bot.blomsterlupingullupinvägbanken var täckt av färgsprakande lupiner i rött, blått och vittsedan ca 1520Peder Månssons skrifter (Nordling)fornsv. lupini; av lat. lupi´nus med samma betydelse, trol. besl. med lup´us ’varg’