Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n luntor
lunt·an1tjock bunt papper
bok.samh.en diger luntaforskarna satt böjda över sina dammiga luntor○äv. om tjock (och vanligen sliten) bokNN:s 600-sidiga lunta om ONen lunta (om ngn/ngt/SATS), en lunta (ngt), en lunta (med ngt)nådiga luntanbudgetpropositionenskämts.; ngt åld.
solen strålade när finansministern överlämnade nådiga luntan till riksdagen
sedan 1749; nådiga luntan 1925samma ord som 1lunta 2
2blågarnsrep som är indränkt i brännbara ämnen och användes vid antändning av laddningar
i kanoner m.m.
histor.mil.sedan 1497brev från invånare i Dalarna till borgerskapet i Stockholm om stämplingar mot Sten Sture (Styffe)fornsv. lunta; av lågty. lunte med samma betydelse, urspr. ’trasa’
verb ~de ~t
lunt·ar●göra upp eld i naturen
särsk. av okynne, t.ex. på (torrt) växande gräs
provins.Nollluntasedan 1906sv. dial. lunta ’tända på’; till 1lunta 2
Subst.:vbid1-232856luntande,
vbid2-232856luntning