Svensk ordbok 2009, webbversion
luns
substantiv ~en ~ar
luns·en●tjock och klumpig (mans)person
vard.med.yrk.○äv. om taktlös personvard.lämna plats för den gamla damen, din luns!sedan 1730sv. dial. luns, även ’klump; klabb’; jfr no. luns ’köttstycke’; av ovisst urspr.