Svensk ordbok 2009, webbversion

luns substantiv ~en ~ar luns·en●tjock och klumpig (mans)person vard.med.yrk.○äv. om takt­lös personvard.lämna plats för den gamla damen, din luns!sedan 1730sv. dial. luns, även ’klump; klabb’; jfr no. luns ’kött­stycke’; av o­visst urspr.