Svensk ordbok 2009, webbversion

lunk`a verb ~de ~t lunk·ar●ofta med partikel som an­ger rörelse­riktning, t.ex.iväg röra sig i lunk Nollbjörnen lunkade i­väglunka (ngnstans)sedan ca 1600jfr no. lunka; trol. variant till linka Subst.:vbid1-232825lunkande; lunk Så lunka vi så småningom från Bacchi buller och tumult, när döden ropar: Granne, kom, ditt timglas är nu fullt.Carl Michael Bellman, Fredmans sånger (1791), nr 21