Svensk ordbok 2009, webbversion

lugg`a verb ~de ~t lugg·ar●dra (ngn) i håret vanligen som mildare, nu­mera sällan anv., bestraffning komm.förr kunde lärarna lugga och slå barnenlugga ngnsedan 1629Subst.:vbid1-232509luggande, vbid2-232509luggning