Svensk ordbok 2009, webbversion

luf`tförorening substantiv ~en ~ar luft|­för·o·ren·ing·en●ofta plur. förhöjd halt i luft av ämne som ut­gör naturlig bestånds­del och som vanligen skadar naturen och/eller människan hyg.trafiken med­för stora problem i form av buller, luftföroreningar och hälsoskadliga ut­släpp○äv. om ämne som inte ut­gör naturlig bestånds­delfreon är en av de luftföroreningar som bryter ner ozon­skiktetsedan 1868