Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
luft|för·o·ren·ing·en●ofta plur.
förhöjd halt i luft av ämne som utgör naturlig beståndsdel
och som vanligen skadar naturen och/eller människan
hyg.trafiken medför stora problem i form av buller, luftföroreningar och hälsoskadliga utsläpp○äv. om ämne som inte utgör naturlig beståndsdelfreon är en av de luftföroreningar som bryter ner ozonskiktetsedan 1868