Svensk ordbok 2009, webbversion
luf`tfärd
substantiv ~en ~er
luft|färd·en●färd genom luften
med el. (ofta) utan luftfarkost
flygtekn.trafik.minsta sten på vägen kunde orsaka en luftfärd för cyklistenen luftfärd (från ngn/ngt) (till ngn/ngt), en luftfärd (mellan ngra)sedan 1818