Svensk ordbok 2009, webbversion

luf`tfärd substantiv ~en ~er luft|­färd·en●färd genom luften med el. (ofta) utan luft­farkost flygtekn.trafik.minsta sten på vägen kunde orsaka en luftfärd för cyklistenen luftfärd (från ngn/ngt) (till ngn/ngt), en luftfärd (mellan ngra)sedan 1818