Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
luft|ball·ong·en●luftfarkost som bärs av en klotformig behållare som är fylld med lätt gas
men vanligen saknar styrmöjligheter och inre framdrivningsanordning
histor. som färdmedelflygtekn.trafik.man kunde förlusta sig med tipspromenader och uppstigningar i luftballongsedan 1795