Svensk ordbok 2009, webbversion

luff`a verb ~de ~t luff·ar1vandra (om­kring) utan bestämt mål Nollde luffade om­kring genom hela landet○äv. ut­vidgatvanligen i sammansättn. resa om­kring utan bestämt mål båtluffatågluffa○äv.gå klumpigt björnen luffade i vägluffa ngnstanssedan 1872till sv. dial. luffer ’stor, tjock gestalt’; jfr lufsa 2blockera genom att ständigt lova upp om seglare el. segel­båt med avs. på ngn (segel­båt) som försöker segla om; tillåtet bara vid kapp­segling vard.sjö.sese1lova luffasedan 1934av eng. luff med samma betydelse; till nederl. loef ’vind­sida’; jfr 1lova Subst.:vbid1-232090luffande, vbid2-232090luffning (till 2)