Svensk ordbok 2009, webbversion

lovsjunga [lå`v-] verb lovsjöng lovsjungit lovsjungen lovsjungna, pres. lovsjunger lov|­sjung·er●starkt berömma ibl. i dikt e.d. ngt högt. el. skämts.komm.talaren lovsjöng den av­gående ord­föranden i alla ton­arterlovsjunga ngn/ngtsedan 1541Subst.:vbid1-231982lovsjungande, vbid2-231982lovsjungning; lovsång