Svensk ordbok 2009, webbversion

1lotta [låt`a] substantiv ~n lottor lott·an●med­lem av lotta­rörelsen mil.yrk.lottaavdelningarmélottamarinlottasedan 1924till för­namnet på marketenterskan Lotta Svärd i Fänrik Ståls sägner av J.L. Runeberg
2lotta [låt`a] verb ~de ~t lott·ar●genom lott­dragning av­göra vinsttilldelning el. annan fråga spel.de lottade om vem som skulle börja○spec. i idrottssammanhangkvarts­finalerna i Champions league lottades i­går○ibl. med angivade av den person ngt till­fallermålet lottades på advokat NNlotta (ngt), lotta (om ngt), lotta (mellan ngra)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. lota Subst.:vbid1-231832lottande, lottning