Svensk ordbok 2009, webbversion
[låt`a]
substantiv ~n lottor
lott·an●medlem av lottarörelsen
mil.yrk.lottaavdelningarmélottamarinlottasedan 1924till förnamnet på marketenterskan Lotta Svärd i Fänrik Ståls sägner av J.L. Runeberg
[låt`a]
verb ~de ~t
lott·ar●genom lottdragning avgöra
vinsttilldelning el. annan fråga
spel.de lottade om vem som skulle börja○spec. i idrottssammanhangkvartsfinalerna i Champions league lottades igår○ibl. med angivade av den person ngt tillfallermålet lottades på advokat NNlotta (ngt), lotta (om ngt), lotta (mellan ngra)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. lota
Subst.:vbid1-231832lottande,
lottning