Svensk ordbok 2009, webbversion

1loska [lås`-] substantiv ~n loskor losk·an●mängd spott som stöts ut vid en spottning vard.fysiol.spottloskasedan 1911svenskt slang­språk loska; jfr no. dial. loska, laska ’våt kladd’
2loska [lås`-] verb ~de ~t losk·ar●spotta rejält vard.Nollloskasedan 1941Subst.:vbid1-231712loskande