Svensk ordbok 2009, webbversion
äv.
lo`malo`ma
verb ~de ~t
lom(m)·ar●med partikel som anger rörelseriktning, t.ex.av, in, iväg
gå långsamt och ngt lufsigt
och ofta på ett sätt som verkar snopet
Nolltill sist lommade eleverna in i klassrummet○ofta spec.(snopet) ge sig i väg
barnen lommade iväghunden lommade av när den inte fick något sockerlomma (av/iväg/ut) (ngnstans)sedan 1712sv. dial. loma, lomma; ev. besl. med lam
Subst.:lom(m)ande