Svensk ordbok 2009, webbversion

lomm`a äv. lo`malo`ma verb ~de ~t lom(m)·ar●med partikel som an­ger rörelse­riktning, t.ex.av, in, iväg gå långsamt och ngt lufsigt och ofta på ett sätt som verkar snopet Nolltill sist lommade eleverna in i klass­rummet○ofta spec.(snopet) ge sig i väg barnen lommade i­väghunden lommade av när den inte fick något sockerlomma (av/iväg/ut) (ngnstans)sedan 1712sv. dial. loma, lomma; ev. besl. med lam Subst.:lom(m)ande