Svensk ordbok 2009, webbversion
livsbejakare
[
lif
`
s-
]
substantiv
~n
äv. vard.
livsbejakarn
,
plur.
~
,
best.
plur.
livsbejakarna
livs|be·jak·ar·en
●
livsbejakande person
psykol.
yrk.
sedan 1905