Svensk ordbok 2009, webbversion

lir`ka verb ~de ~t lirk·ar●ofta med partikel, särsk.in, upp försiktigt och tåligt vrida och bända ngt, med enkla medel; ofta i syfte att lös­göra e.d. komm.lirka lite med konserv­öppnarenlirka upp låset med en gaffel○äv. bildligt, spec.försiktigt leda över ngt lirka in sam­talet på ett annat ämne○spec. äv.försiktigt försöka på­verka ngn om man lirkar lite med honom säger han säkert jalirka (upp) ngt (med ngt), lirka (in) ngt (på ngt), lirka (med ngn)sedan 1649sv. dial. lirka, lerka; bildn. till 2led 2 Subst.:vbid1-229853lirkande, vbid2-229853lirkning