Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
lindr·ig●som vållar relativt litet obehag
om negativ företeelse
admin.med.psykol.SYN.synonymlätt 5
JFRcohyponymskonsam
en lindrig huvudvärken lindrig hjärtattackett lindrigt straffkomma lindrigt undan (adv.)○äv. (i adverbiell användning) i vissa uttryck för återhållsamhet i ordvalhan var lindrigt talat oförskämdhon var lindrigt uttryckt upprörd○äv. (i adverbiell användning)föga
skämts.en lindrigt nykter personsedan 1568