Svensk ordbok 2009, webbversion

lin`drig adjektiv ~t lindr·ig●som vållar relativt litet o­behag om negativ före­teelse admin.med.psykol.SYN.synonymlätt 5 JFRcohyponymskonsam en lindrig huvud­värken lindrig hjärt­attackett lindrigt straffkomma lindrigt undan (adv.)○äv. (i adverbiell an­vändning) i vissa ut­tryck för åter­hållsamhet i ord­valhan var lindrigt talat o­förskämdhon var lindrigt ut­tryckt upp­rörd○äv. (i adverbiell an­vändning)föga skämts.en lindrigt nykter personsedan 1568