Svensk ordbok 2009, webbversion

limm`a verb ~de ~t limm·ar●ofta med partikel, särsk.fast, ihop foga samman eller fästa med lim matrl.limma i­hop stolenlimma fast bords­skivan○äv.bestryka eller dränka in med lim limma (fast/ihop/samman) ngtsedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. lima; till lim Subst.:vbid1-229364limmande, limning