Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en, plur. ~ar äv. ~er
lift·en1typ av hissanordning
vanligen för mer vågrät än lodrät transport; spec. om linbana
sport.liftkortskidliftåka liftfastna i liftendet var en lång kö vid liften○ngn gång äv. (som kortform)skylift
sedan 1940-taletav eng. lift med samma betydelse; jfr lifta
2vanligen obest. f. sing.
gratisskjuts med främmande bil
trafik.de fick lift till Stockholm○ibl. äv. om skjuts i bekant persons bilhan fick lift hem från festen med sin systerlift (med ngn) (från ngt) (till ngt)sedan 1957