Svensk ordbok 2009, webbversion

lift substantiv ~en, plur. ~ar äv. ~er lift·en1typ av hiss­anordning vanligen för mer våg­rät än lod­rät transport; spec. om lin­bana sport.liftkortskidliftåka liftfastna i liftendet var en lång kö vid liften○ngn gång äv. (som kort­form)sky­lift sedan 1940-taletav eng. lift med samma betydelse; jfr lifta 2vanligen obest. f. sing. gratis­skjuts med främmande bil trafik.de fick lift till Stock­holm○ibl. äv. om skjuts i bekant persons bilhan fick lift hem från festen med sin systerlift (med ngn) (från ngt) (till ngt)sedan 1957