Svensk ordbok 2009, webbversion

le`rduva substantiv ~n lerduvor ler|­duv·an●liten, tallriksliknande skiva som slungas upp i luften av en kast­maskin för att ut­göra rörligt mål i lerduve­skytte; urspr. av bränd lera sport.lerduvans flykt efter­liknar en uppflygande fågelssedan 1911