Svensk ordbok 2009, webbversion

lektö´r substantiv ~en ~er lekt·ör·en●person som (yrkesmässigt) läser och bedömer litterära manuskript för bok­förlags räkning bok.sedan 1768av fra. lecteur ’upp­läsare; bi­trädande lärare; lektör’; etymologiskt samma ord som lektor