Svensk ordbok 2009, webbversion

legitime´ra verb ~de ~t leg·it·im·er·ar●erkänna som laglig jur.släkt.den nye tron­följaren legitimerades○spec.ge (utom­äktenskapligt barn) samma rättsliga ställning som ett inom­äktenskapligt barn åld.han legitimerade inte sina utom­äktenskapliga barn○spec. äv.vanligen perf. part. förklara behörig att ut­öva viss (ansvars­full) verksamhet legitimerad läkare○äv. bildligt, med tanke på moral snarare än lagut­göra god­tagbar motivering för terrorn kan aldrig legitimeras av det ädla syftetlegitimera ngn/ngtsedan 1560 (om utom­äktenskapligt barn)av medeltidslat. legitima´re med samma betydelse; till legitim Subst.:vbid1-227705legitimerande, vbid2-227705legitimering; legitimation