Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
leg·it·im·er·ar●erkänna som laglig
jur.släkt.den nye tronföljaren legitimerades○spec.ge (utomäktenskapligt barn) samma rättsliga ställning som ett inomäktenskapligt barn
åld.han legitimerade inte sina utomäktenskapliga barn○spec. äv.vanligen perf. part.
förklara behörig
att utöva viss (ansvarsfull) verksamhet
legitimerad läkare○äv. bildligt, med tanke på moral snarare än lagutgöra godtagbar motivering för
terrorn kan aldrig legitimeras av det ädla syftetlegitimera ngn/ngtsedan 1560 (om utomäktenskapligt barn)av medeltidslat. legitima´re med samma betydelse; till legitim
Subst.:vbid1-227705legitimerande,
vbid2-227705legitimering;
legitimation