Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. ledsagarn, plur. ~, best. plur. ledsagarna
led|sag·ar·en●person som ledsagar
släkt.yrk.○spec. om person som leder och hjälper en synskadad person○äv. bildligt om äkta make e.d.vanligen i sammansättn.
livsledsagarengns ledsagare, ledsagare till ngnsedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. leþsaghare ’lots, vägvisare’