Svensk ordbok 2009, webbversion
[-a`t-]
substantiv,
plur. ~, neutr.
laud·at·ur●högsta betygsgrad
numera enbart (ngn gång) vid akademiska studier
mest histor.pedag.SYN.synonymberömlig
sedan 1817av lat. lauda´tur ’han beröms’, till lauda´re ’berömma’