Svensk ordbok 2009, webbversion
[lat`çaäv.lat`ja]
verb ~de ~t
lattj·ar●ägna sig åt lek
el. ha roligt
vard.komm.de sjöng och lattjade hela kvällen○ibl. i fråga om lekfull förflyttning (hit och dit)med partikel, t.ex.runt
ungdomarna lattjade runt lite på sina mopeder○äv. i fråga om beteende, yttrande e.d. utan allvar, ansvar, respekt o.d.(respektlöst) skämta, skoja
valet blev ett jippo som man lattjade medungdomarna lattjade med tantenlattja (runt) (med ngn/ngt)sedan 1958till lattjo
Subst.:vbid1-227087lattjande