Svensk ordbok 2009, webbversion

lazzaron äv. lasaronlasaron [lasarå´nel.lasaro´n] substantiv ~en ~er lazzar·on·en, lasar·on·en●(italiensk) tiggare ngt åld.samh.yrk.○i plur. ofta spec. (särsk. förr) om den fattigaste befolkningen i Neapelsedan 1795av ita. lazzarone med samma betydelse, till lazzaro ’fattig och sjuk man’; till det bibliska namnet Lazarus; jfr lasarett