Svensk ordbok 2009, webbversion

lar`ma verb ~de ~t larm·ar1föra o­väsen komm.en larmande soldathoplarmasedan 16602ge signal om fara till räddnings­personal e.d.; om person samh.hon larmade polisensjö­räddningen är larmadlarma ngn/ngt (om ngt/SATS)sedan 19433ibl. med partikelnpå, utan större betydelse­skillnad sätta på larmet i samh.hon larmade (på) lokalerna innan hon gick○äv.förse med larm­anordning efter inbrotts­försöket måste ytter­dörren larmaslarma (på) ngtsedan 1970-taletSubst.:vbid1-226644larmande, vbid2-226644larmning (till 2 + 3); larm (till 1)