Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
larm·ar1föra oväsen
komm.en larmande soldathoplarmasedan 16602ge signal om fara
till räddningspersonal e.d.; om person
samh.hon larmade polisensjöräddningen är larmadlarma ngn/ngt (om ngt/SATS)sedan 19433ibl. med partikelnpå, utan större betydelseskillnad
sätta på larmet i
samh.hon larmade (på) lokalerna innan hon gick○äv.förse med larmanordning
efter inbrottsförsöket måste ytterdörren larmaslarma (på) ngtsedan 1970-taletSubst.:vbid1-226644larmande,
vbid2-226644larmning (till 2 + 3);
larm (till 1)