Svensk ordbok 2009, webbversion

lapp`a verb ~de ~t lapp·ar1laga med lappar el. annat (likn.) material hush.seselapp 1 han gick om­kring i en lappad skjortadet gick till slut inte att lappa och laga mera○ofta med ton­vikt på resultatetmed partikel, särsk.i­gen, i­hop av­hjälpa brist hos, laga lappa i­gen springorna○ofta bildligthela, reparera försöka lappa i­hop äktenskapetlappa de skadade spelarnalappa (igen/ihop) ngt, lappa (ihop) ngnsedan 1507brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)2förse (bil) med med­delande om parkerings­bot vard.trafik.bilar som är parkerade på skol­gården blev o­bönhörligen lappadelappa ngtsedan 19563förstärka (tryck­form) så att trycket blir lik­formigt bok.tekn.lappa ngtsedan 1873Subst.:vbid1-226533lappande, vbid2-226533lappning