Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
lapp·ar1laga med lappar
el. annat (likn.) material
hush.seselapp 1
han gick omkring i en lappad skjortadet gick till slut inte att lappa och laga mera○ofta med tonvikt på resultatetmed partikel, särsk.igen, ihop
avhjälpa brist hos, laga
lappa igen springorna○ofta bildligthela, reparera
försöka lappa ihop äktenskapetlappa de skadade spelarnalappa (igen/ihop) ngt, lappa (ihop) ngnsedan 1507brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)2förse (bil) med meddelande om parkeringsbot
vard.trafik.bilar som är parkerade på skolgården blev obönhörligen lappadelappa ngtsedan 19563förstärka (tryckform) så att trycket blir likformigt
bok.tekn.lappa ngtsedan 1873Subst.:vbid1-226533lappande,
vbid2-226533lappning