Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
lap·ar●slicka i sig
dryck, med snabba tungrörelser
kokk.zool.katten lapade mjölk○äv. bildligtlåta skina på sig
hon satt och lapade sollapa ngtsedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. lapa; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. ty. Löffel ’sked’; jfr läppja
Subst.:vbid1-226504lapande,
vbid2-226504lapning