Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. lantjunkarn, plur. ~, best. plur. lantjunkarna
lant|junk·ar·en●adelsman som är bosatt på landsbygden
endast vid beskrivning av äldre förh.jordbr.yrk.sedan 1583efter ty. Landjunker med samma betydelse; jfr junker