Svensk ordbok 2009, webbversion

lan`tjunkare substantiv ~n äv. vard. lantjunkarn, plur. ~, best. plur. lantjunkarna lant|­junk·ar·en●adels­man som är bo­satt på lands­bygden endast vid beskrivning av äldre förh.jordbr.yrk.sedan 1583efter ty. Landjunker med samma betydelse; jfr junker