Svensk ordbok 2009, webbversion

lanterni´n substantiv ~en ~er lantern·in·en●lyktformig över­byggnad på tak eller torn ofta för ut­smyckning men äv. för belysning el. dagsljusintag mest histor.arkit.sjö.○äv.rum i toppen på fyr, där belysnings­anordningarna finns sedan 1853av ita. lanternino, diminutiv till lanterna