Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
lantern·in·en●lyktformig överbyggnad på tak eller torn
ofta för utsmyckning men äv. för belysning el. dagsljusintag
mest histor.arkit.sjö.○äv.rum i toppen på fyr, där belysningsanordningarna finns
sedan 1853av ita. lanternino, diminutiv till lanterna