Svensk ordbok 2009, webbversion
langett
[
laŋget
´
]
substantiv
~en ~er
lang·ett·en
●
kantsöm med broderade uddar
handarb.
sedan 1669
av fra.
languette
med samma betydelse, till
langue
’tunga’; av lat.
ling
´
ua
’tunga’; jfr
lingvist