Svensk ordbok 2009, webbversion

lan`dvägen substantiv, best. f. land|­väg·en●vägen över fast land i sam­band med förflyttning trafik.JFRcohyponymsjövägen speditions­firman fraktade varor både till sjöss och landvägenlandvägen (från ngn/ngt) (till ngn/ngt)sedan ca 1585