Svensk ordbok 2009, webbversion

landstorm [lan`(d)-] substantiv ~en land|­storm·en●värnplikts­uppbåd som om­fattade de äldsta värnpliktsklasserna i tidigare svensk försvars­organisation histor.mil.landstormsövningsedan 1808av ty. Landsturm (urspr. efter storm­klockorna som ringde för att båda upp försvaret)