Svensk ordbok 2009, webbversion
landsplåga
[lan`(d)s-]
substantiv ~n landsplågor
lands|plåg·an●företeelse som plågar ett helt land
el. en landsdel
samh.myggen är en landsplåga på sommaren○äv. mer skämts.en poplåt som blev en landsplågasedan ca 1540