Svensk ordbok 2009, webbversion

landsplåga [lan`(d)s-] substantiv ~n landsplågor lands|­plåg·an●före­teelse som plågar ett helt land el. en lands­del samh.myggen är en landsplåga på sommaren○äv. mer skämts.en pop­låt som blev en landsplågasedan ca 1540