Svensk ordbok 2009, webbversion

landsknekt [lan`(d)s-] substantiv ~en ~ar lands|­knekt·en●lego­soldat till fots särsk. i Tysk­land under 1400-, 1500- och 1600-talet mil.yrk.landsknektarnas plundringarsedan 1532av ty. Landsknecht med samma betydelse