Svensk ordbok 2009, webbversion
landsknekt
[
lan
`
(d)s-
]
substantiv
~en ~ar
lands|knekt·en
●
legosoldat till fots
särsk. i Tyskland under 1400-, 1500- och 1600-talet
mil.
yrk.
landsknektarnas plundringar
sedan 1532
av ty.
Landsknecht
med samma betydelse