Svensk ordbok 2009, webbversion
[lan`(d)-]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
land·skap·et1historisk landsdel
ofta med vissa kulturella särdrag bevarade
geogr.landskapsdräktMälarlandskapSveriges 24 landskapsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. landskap, urspr. ’förhållandena i ett land’; till 1land i bet. ’landskap; lagsaga’
2(landsbygds)område med karakteristisk natur
geogr.konstvet.landskapsmåleribergslandskapkulturlandskapslättlandskapett yppigt grönt landskapett orört landskap○äv. ngt utvidgatkontorslandskap○äv. om tavla som avbildar naturett landskap i olja○äv. bildligtsjälens landskapvalet innebar en förändring av det politiska landskapetsedan 1672Jag trivs bäst i öppna landskap.Ulf Lundell, inledningsraden till Öppna landskap (från Kär och galen, 1982)