Svensk ordbok 2009, webbversion
[lan`(d)s-]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
lands·hövd·inge|hus·et●trevånings hyreshus där den nedersta våningens yttervägg är av sten och de båda övre våningarnas av trä
urspr. främst i arbetarkvarter (i Göteborg)
arkit.sedan 1893hustypen uppstod genom att länsstyrelsen (i folkmun landshövdingen) ville kringgå bestämmelsen att trähus inte fick vara högre än två våningar