Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
land·ar1gå ner på marken
om flygplan, fågel etc.
trafik.planet landade på Arlanda○äv. om personlåta (flygplan) ta mark
piloten måste landa (planet) på en åkerlanda (ngt) (ngnstans)landa på fötternase1fot 1
sedan 17282gå in till land och lägga till
om fartyg
sjö.Englandsbåten landade i Göteborgs hamn vid sjutiden○äv. om personlägga till med
fartyg
landa en båt○äv.föra i land
landa en sillfångstlanda (ngt) (ngnstans)sedan 16753föra till ett (lyckat) resultat
Nollde bedöms ha goda utsikter att landa miljonaffären○äv. med konstruktionsväxlingvinsten landade på 0,39 dollar per aktielanda ngt, landa på BELOPPsedan 1978Subst.:vbid1-225702landande,
landning