Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~nen lagmän, best. plur. lagmännen
lag|mann·en●(titel för) ordförande vid tingsrätt eller länsrätt
jur.yrk.○urspr. (under forntiden och medeltiden)främste domare i ett svenskt landskap, med uppgift att föredra och tolka lagen på tinget
lagmansdömeTorgny lagmansedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. laghmaþer, laghman ’ledare (domare) vid ett landskapsting’, eg. ’lagkunnig man’