Svensk ordbok 2009, webbversion

la`gman substantiv ~nen lagmän, best. plur. lagmännen lag|­mann·en●(titel för) ord­förande vid tings­rätt eller läns­rätt jur.yrk.○urspr. (under forn­tiden och medel­tiden)främste domare i ett svenskt landskap, med upp­gift att före­dra och tolka lagen på tinget lagmansdömeTorgny lagmansedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. laghmaþer, laghman ’ledare (domare) vid ett landskapsting’, eg. ’lag­kunnig man’