Svensk ordbok 2009, webbversion
la`gföra
verb lagförde lagfört, pres. lagför
lag|för·de●stämma (person) inför domstol
jur.gärningsmännen greps och lagfördes○ngn gång äv.beivra (brott) inför domstol
brottet har ännu inte lagförtslagföra ngn/ngt (inför ngt)sedan 1554Subst.:vbid1-225188lagförande,
vbid2-225188lagföring