Svensk ordbok 2009, webbversion

la`gföra verb lagförde lagfört, pres. lagför lag|­för·de●stämma (person) in­för dom­stol jur.gärnings­männen greps och lagfördes○ngn gång äv.beivra (brott) in­för dom­stol brottet har än­nu inte lagförtslagföra ngn/ngt (inför ngt)sedan 1554Subst.:vbid1-225188lagförande, vbid2-225188lagföring