Svensk ordbok 2009, webbversion

körvel [çör´-äv.çör`-] substantiv ~n ●(typ av) flock­blommig krydd­växt med stark, söt lukt ofta odlad el. förvildad bot.kokk.spansk körveldansk körvel○äv. om kryddankrydda köttfärs­såsen med körvel○äv. om när­besläktade (vilda) växtervanligen i sammansättn. nålkörveltaggkörvelsedan mitten av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. kirvil, kyrvil; av lågty. kervele med samma betydelse; ur grek. khaireph´yllon, trol. till khai´rein ’(att) hälsa’ och phyll´on ’blad’